Jag kommer igång när sommarlovet börjar!
Hej på er, tänkte bara berätta att jag hinner inte uppdatera någonting alls nu.. När sommarlovet startar igång ska det bli bättring! Kram och tack för att ni fortfarande läser varje dag. Och konstigt nog har statistiken ökat! :)
Vägningsdag
När jag klev på vågen imorse, på sjukhuset, så rasade hela min värld samman. Sedan dess har jag gråtit, varit hur rastlös som helst och knappt ätit någonting. Eftersom jag haft så mycket i skolan nu det senaste så har jag knappt hunnit med att träna. Endast någon powerwalk eller två i veckan och övningar där mage och rumpa tränas.
Jag vill verkligen stanna ungefär på denna vikten, något kilo mindre skulle inte skada. Så nu har jag och personalen på sjukhuset bestämt att jag ska komma igång med träningen så att jag får tillbaka min aptit som försvann idag. Frågan är bara om jag får tillbaka den igen.
Jag kanske verkar så glad och utåtriktad hela tiden, men dagar som dessa så vill jag bara gå under jorden. Sjukdomen förstör hela Olivia, hela mig.
Vart ska detta leda?
Plugg på en lördag
Hej allihopa! Vet ni vad jag sitter och gör på en lördag? Pluggar. Har bestämt mig för att jag pluggar i cirka en timma till, sen får det vara nog för idag.
Ikväll kommer min pojkvän hit - vi ska laga mat, ha det mysigt och sedan sover han här!
Har inga bilder att lägga upp på bloggen här just nu.. Måste fota lite snart tycker jag.
Kram på er!
Dagens fråga
Anonym
Du är verkligen fin och jag beundrar dig otroligt mycket men jag har en liten fråga till dig som jag alltid undrat så här kommer den. Från att du var frisk och vägde vad du nu vägde då, hur lång tid tog det att gå ner i vikt? Och tränade du under tiden? Kram, du är stark.
Tack så jättemycket! Alltså jag gick nu ner något kilo i månaden. Så från att jag var frisk, till att väga det som jag vägde när jag vägde minst så tog det ungefär sju månader. Men då hade jag stått stilla lite på sommaren på samma vikt, så vi kan väl säga 4-5 månader! Nej jag tränade aldrig typ, jag var för svag för det. Min kropp orkade liksom inte. Men jag pressade mig med att gå långa promenader lite då och då. Kram på dig!
En osminkad Olivia
God kväll på er. Dagen har mest bestått av att vakna upp, äta, duscha, skratta och gosa med en fin människa. När han klev på tåget hem så skulle jag försöka plugga resten av eftermiddagen. Här sitter jag nu, inte kommit särskilt längre på min uppsats och väntar på att min syssling från Stockholm kommer hit och spenderar natten med mig.
Vi hörs förmodligen senare eller imorgon!
Dagens fråga/kommentar
Anonym
Hej Olivia!
Jag har följt din blogg ett par veckor nu och fastnat för den för den "enkla" anledningen att vi har så otroligt mycket gemensamt. Jag har Anorexi. Är 16 år (född 1996), är typ 168 cm och vägde minst typ 40 kg. Nu går jag i behandlning på Mandometer kliniken. Det har dock inte gått lika bra för mig som för dig. Jag beundrar dig verkligen, det är FRUKTANSVÄRT modigt och starkt av dig att "våga" bli frisk och gå emot de sjuka genom alla böjliges tvång, öta "förbjuden mat", osv osv..
Jag undrar hur du hittade styrkan och modet för att bli frisk och hur du stått fast vid det? Jag vill verkligen bli frisk samtidigt som jag är skitskraj för det och det blir ofta att man väljer "den enkla vägen" och bara "skiter" i att äta som man ska osv.. Jag har varit inlagd på sjukhus på en heldygnsvårds avdelning för personer med anorexi och bulimi och "bodde" där i typ 5 månader, hotas att bli tillbaka skickad. Sjukhuset (karolinska sjukhuset i Huddinge är 50 mil hemifrån. Allt känns omöjligt. Min viktfobi är enorm. Är livrädd för den...Ja du av någon antar jag förstår. Kram på dig! Du är jätte fin!
Svara jätte gärna på det här! Gärna i ett mail eller inlägg så jag inte missar det eventuella svaret!
Xoxo!
Svar: Hej! Det gör verkligen ont i mig att du också drabbats av den här hemska sjukdomen.. Ska berätta nu hur jag hittade styrkan att bli friskare/frisk. (Eftersom jag inte är helt frisk än)
Första gången jag blev inlagd så började jag äta av ren rädsla. Jag var rädd för den där äckliga näringsdrycken som dom försökte ge mig istället för mat och jag var rätt så chockad över mitt egna tillstånd. Så då började jag äta, gick upp i vikt och skrevs ut. Men då hade jag ingen vilja alls att bli frisk. Så jag bantade ner mig igen och blev inlagd för andra gången. Först vägrade jag äta och fick då någonting som kallas för sängvecka. Jag fick ligga i en säng, fick maten serverad (som jag inte åt först utav) och det enda jag fick göra var att läsa böcker osv.
På alla hjärtans dag (haha just den dagen av alla..) hade jag funderat mycket. Jag frågade mig själv "vill jag verkligen ligga här i resten av mitt liv eller resten av min tonår? Vill jag aldrig kunna få barn, träffa nya människor, äta god mat och njuta av livet?" Svaret blev nej. Jag vill faktiskt uppleva allt det där. För vad är det för liv med att ligga på ett sjukhus, se ut som ett benrangel och inte göra något så naturligt som att ÄTA?
Jag kom på mig själv att detta är bara löjligt, det är bara löjligt att ligga i en säng och vara som en trotsig treåring som inte vill ha mat. Så jag började äta. Känslan var väldigt knäpp.. Det kändes som om anorexin hade gått ut ur rummet och sagt "jag lämnar dig för en liten stund, gör inget dumt nu" - och då passade jag på att äta (hoppas du förstår).
Jag intalade mig själv att ALLA äter, det finns ingen människa i världen som inte borde ha mat. Så varför ska just jag inte "behöva" äta(?) Tankarna snurrade och jag insåg vilken farlig sits jag var i. Så jag har stått fast vid detta för att det är verkligen inte roligt att bo på ett sjukhus och inte leva ett riktigt liv.
Jag förstår att du tänker "men jag är ju tjock nu, vad kommer jag då inte bli om jag börjar äta och gå upp i vikt?!". Men vet du vad? Det jämnar ut sig för när hjärnan får mer näring så tänker den inte lika knasigt och då ser du dig själv som normal igen. Till en början så kanske du går du upp i vikt och hjärnan hänger inte alls med, du ser dig själv som ännu tjockare än vad du var när du var mager och "återvänder" till att inte äta igen. Så blev det lite för mig i början. Men du får försöka hålla ut! Jag tycker att du ska ställa dig själv frågan "vad vill jag göra i mitt liv?", om du kommer på någonting så kan du använda det som ett slags lockbete. För du kommer förmodligen inte kunna uppnå det om du är sjuk.
När du äter är du en riktig vinnare, då har du slagit anorexin på käften. Om du fortsätter så, så kommer sjukdomen tillslut att ge sig, den orkar liksom inte streta emot längre.
Hoppas du blev nöjd med svaret, kram på dig, tack för komplimangerna och lycka till med allt! Det blir bättre, om du bara vill och vågar ta steget.
Mitt rum!
Har ju fått lite önskemål om att lägga upp bilder på hela mitt rum, så här får ni! Egentligen är det mycket jag vill ändra på.. Men det duger gott och väl för mig!
(Kvalitén här på blogg.se är väldigt dålig, därför är bilderna lite "brusiga")
Some pictures
Några bilder från tjejkvällen, blev inte så många som inte blev suddiga. Supermysig kväll med fina vänner, det här ska göras om!
Dagens fråga
Anonym
Hej! Kan börja med att säga att du är så otroligt fin! Sen har jag en fråga också, kanske lite jobbig att svara på så du måste inte! Jag bara undrar vad du vägde som minst? Och vad ditt mål var? Kram
Svar:
Hallå! Tack så jättemycket! Det värmer. Jag vägde någonstans mellan 40-44 kg till mina 167 cm,
och då hade jag en puls på 39 slag i minuten. Så det var vad min kropp orkade, hade jag gått ner till 35 kg så hade jag varit död. Det är så olika från person till person vad ens kropp klarar av!
Jag hade aldrig någon riktig "målvikt" - istället ville jag helst se så sjuk ut som möjligt. Dock förstod jag ju inte att jag redan gjorde det. Men om jag tänker efter så hade jag någon tanke om 38 kg eller något och då skulle jag ju inte ens kunna stå upprätt om jag tänker på det nu i efterhand.
Kram!
Tips - hårinpackning
Har köpt en hårinpackning från Björn Axén eftersom jag känner att mitt hår kommer bli slitet om jag fortsätter att locka/platta det. Ett tips till er som vill förebygga eller som redan har slitet hår!
Långledigt!
Hallå på er! Igårkväll vankades det tjejmiddag hemma hos mig. Bilder får ni lite senare så håll utkik!
Trots att jag har långledigt nu från onsdag till måndag, så är det ändå massa plugg som gäller. Vi hörs när jag pluggat klart!
Bjuder på en gammal bild från 2010.
Kvällens låt
På mitt skrivbord..
Såhär ser det ut på mitt skrivbord just nu - mycket plugg med andra ord. Har en historia uppsats, biologi och hemkunskap prov. Sedan tänkte jag plugga lite matte för att fräscha upp minnet lite, eftersom jag har nationella prov i matematik nästa vecka!
Dagens fråga
Frida Gustafsson
Kan du inte lägga ut bilder så man ser hela? Kram!!
Svar: Visst! Ska städa lite imorgon/idag, så ni får bilder på ondag! :)
AC/DC
