Över molnen och under ytan, 2012
Vilket år. 2012 har lärt mig att tappa glöden för livet, men också att ha hittat tillbaka och se ljuset igen. Jag har gråtit av sorg och lycka och insett att jag kanske är värd bättre än att ligga på ett sjukhus och svälta. Jag har ätit isglass ihop med en fin kille som kom att bli min livs kärlek. Umgåtts med fina människor i vårsolen. Badat i ett korallblått hav och åkt frusen i bara shorts i bak på en moped. Ätit crepes på en mur i varma Spanien och njutit av livet. Börjat gymnasiet och strosat runt bland stylistbänkarna. Blivit sämre igen i min sjukdom och blivit räddad för livet av en sond. Shoppat högar av kläder och kickat anorexian i baken. Gjort pepparkakor, tänt ljus, gått på bio, ätit middagar och fått en ny underbar vän.
Årets kontraster av att se hur det svartnar framför ögonen och att sitta i en sele, dras efter en båt och tillslut åka högt ovanför vattenytan.
Ikväll slutar jag mitt år med att vara på topp, för bergochdal-banan är slut nu. Jag vill aldrig uppleva 2012 igen, samtidigt som att jag är så tacksam över allt året gett mig. När detta inlägget publiceras så står jag förhoppningsvis och kysser min stora kärlek.
Tack 2012 för att du inte fick mig att släppa taget och fortsätta kämpa. Gott nytt år ♥
