Över molnen och under ytan, 2012

Vilket år. 2012 har lärt mig att tappa glöden för livet, men också att ha hittat tillbaka och se ljuset igen. Jag har gråtit av sorg och lycka och insett att jag kanske är värd bättre än att ligga på ett sjukhus och svälta. Jag har ätit isglass ihop med en fin kille som kom att bli min livs kärlek. Umgåtts med fina människor i vårsolen. Badat i ett korallblått hav och åkt frusen i bara shorts i bak på en moped. Ätit crepes på en mur i varma Spanien och njutit av livet. Börjat gymnasiet och strosat runt bland stylistbänkarna. Blivit sämre igen i min sjukdom och blivit räddad för livet av en sond. Shoppat högar av kläder och kickat anorexian i baken. Gjort pepparkakor, tänt ljus, gått på bio, ätit middagar och fått en ny underbar vän. 
 
Årets kontraster av att se hur det svartnar framför ögonen och att sitta i en sele, dras efter en båt och tillslut åka högt ovanför vattenytan. 
Ikväll slutar jag mitt år med att vara på topp, för bergochdal-banan är slut nu. Jag vill aldrig uppleva 2012 igen, samtidigt som att jag är så tacksam över allt året gett mig. När detta inlägget publiceras så står jag förhoppningsvis och kysser min stora kärlek. 
Tack 2012 för att du inte fick mig att släppa taget och fortsätta kämpa. Gott nytt år ♥

Socker över himlen

Förra året var julen en plåga för mig. Jag minns hur besvärad jag var utav allt ätbart som serverades vid jul. Choklad, tomtegröt, lussebullar, knäck, julskinka, köttbullar, pepparkakor, glögg. Jag fick äta med ögonen eftersom fröken anorexia förbjöd mig allt det där som hör julen till.
 
I år, när jag hittat viljan att bli frisk, tänker jag försöka njuta av denna mysiga högtid, även om det är kämpigt ibland med vissa saker. Alla ni där ute med samma (jävliga) problem - försök att njuta av julen nu.
Det är inte samma sak att sitta och titta på när alla skrattar, öppnar julklappar med en viss inlevelse, äter god mat och pratar. Vill bara ge allihop en stor kram och säga att ni är värda alltihop. Det är jag med. 
 

Jag är inget kontrollbehov med kalla fingrar

Tjejen på bilden här under älskar så mycket saker. Några exempel är att skratta, prata och diskutera om allt mellan himmel och jord, ha mysiga hemmakvällar, åka långa tågresor, gå på bio, lyssna och försvinna i musikens text och toner, gå i affärer och byta ut pengar mot kläder i alla dess former. 
Det enda problemet är att hon blev drabbad av en sjukdom för två år sedan, anorexia nervosa. 
Alla saker som hon tyckte om blev tråkiga, hon blev isolerad från omvärlden av hennes sjukdom och alla kontakter hon hade, tappades som småningom. Sjukdomen fick henne till att bli tråkig och orkeslös, nervös, rastlös, allmänt konstig och framför allt skygg för att visa sig - och det har ju hon, som i egen hög person, fått tagit smällar för. 
 
I hennes sjukdom så har hon haft sina toppar och dalar, men för två veckor sedan var hon nära på att mista livet och blev snabbt inlagd på sjukhus med sond. Många orsaker finns, men framför allt för det var att hennes kropp har tagit så mycket stryk av att ha varit i svältläge tre gånger, på mindre än två år. Nu är hon på fötter igen, har mer näring i hjärna och kropp och kämpar som ett djur för att bli frisk. Eller rättare sagt, fri. 
 
Tjejen är jag, Olivia. Nu är jag trött på alla smällar jag får ta för sjukdomen. Jag trött på att bli dömd för att jag har blivit utmattad snabbare än andra, osocial, skygg och blyg.
För jag sådan är inte jag. Sådan är min sjukdom - och jag är ingen sjukdom, jag är bara drabbad av en.