Frågor & svar
Fråga
Hej, ville vara fråga vart du går på gymnasium? Är det i Falköping? Kram :)
Svar:
Jag går på plusgymnasiet i Skövde! Kram
Fråga
Varför skriver du inte så mycket om din sjukdom längre? Jag skulle liksom vilja läsa om din resa, om man säger så. Men det är upp till dig. Ha de bra! :)
Jag lever!
HEJ PÅ ER! Okej, jag är inte död MEN jag har faktiskt ingen tid för bloggen just nu. Skola, umgänge, pojkvän och framför allt tid för mig själv har prioriterats före bloggen helt enkelt. Har säkert skrivit tusentals liknande inlägg, men jag har faktiskt inte tid. Inte i nuläget. Uppdaterar på twitter (olivisen) och instagram (oliviakm) - så där hittar ni mig! Nu ska jag svara på lite frågor så hörs vi. KRAM! ♥
Dagens fråga
Ellen
Hej! Jag vet ju att du går stylist på plus , jag ska snart välja inför gymnasiet och jag funderar starkt på det. Men jag undrar vad du tycker om linjen och skolan? Kram så länge finis!
Svar:
Hej Ellen! Någonting som jag kanske inte har nämnt på bloggen eller för så många är att jag funderar på att byta linje (men det beror helt på mig själv). Annars så är ju linjen bra ifall du gillar att hålla på med smink, hår och stil. På hantverkslektionerna i salongen kan vi till ex. färga ögonfransar, göra olika håruppsättningar, sminka varandra, göra ansiktsbehandling osv. På hantverksteorin så kan man till ex. få en uppgift att skriva om hudsjukdomar, höstens mode osv. Lite så funkar det! Skolan är annars bra tycker jag, det känns inte som en "skola". Ganska litet och framför allt mycket stilrenare än vanliga skolor. Anledningen till att jag vill byta är att jag vet inte om jag vill greja med detta när jag blir äldre, samtidigt så vet jag att jag kan plugga in några ämnen för att kunna komma in på högskola sen! Kram!
Dagens fråga
Anonym
Hej fina du! Jag håller också på att hamna i den otroligt jobbiga sjukdomen, men är liksom rädd för hur min familj och släkt ska tycka och reagera. Hur var det för dig? Jag vill liksom inte ha en massa kommentarer av dom och sånt. Aja, tack på förhand, du är otroligt fin ska du veta! Kram!
Svar:
Hej! Om du vill bli sjuk, om du redan har lurats av sjukdomen - så är det självklart att du är rädd för hur alla ska reagera. Sjukdomem vill ju inte att man ska bli "påkommen". När min familj förstod och min släkt fick reda på att jag var sjuk så var det ju först och främst sorg dom kände. Ingen vill ju att någon ska vara sjuk, eller hur? Framför allt inte i en sådan sjukdom som kan ta död på en. Såklart dom inte tyckte sämre om mig som människa, eftersom jag som person kunde ju inte hjälpa att en sjukdom fick mig att svälta mig själv.
Om du inte vill bli sjukare än vad du är (nu vet jag dock inte hur sjuk du är, eftersom du säger att du håller på att hamna dit) så måste du söka hjälp. Måste. Även om det är hur jobbigt som helst att erkänna, att berätta - så förlorar du ingenting på det. Det är bättre att ta hjälp så tidigt som möjligt i sjukdomen. Dels för att det är enklare att hitta viljan att bli frisk och dels för att du inte kommer ha hunnit skada din kropp så mycket. För du vill verkligen inte hamna på botten, då man i princip kan se döden i ögonen. "Varför inte?" säger säkert fröken anorexia då. Jo, för att för eller senare kommer du hamna på sjukhus, eftersom ingen förälder, terapeut, sjuksköterska eller doktor kommer låta en tjej/kille svälta ihjäl sig. Hoppas du förstår att du är ute på djupt vatten och försöker att dra dig upp. Kram och ta hand om dig.
2013
Min nyårsafton var verkligen superbra! Invigde det nya året hur bra som helst med massa goa människor. Igår låg jag och pojkvännen i sängen mest hela dagen med huvudvärk, tills vi fick ett ryck, gick på bio och åt lite bakismat. 2013, jag älskar dig redan.
Över molnen och under ytan, 2012
Vilket år. 2012 har lärt mig att tappa glöden för livet, men också att ha hittat tillbaka och se ljuset igen. Jag har gråtit av sorg och lycka och insett att jag kanske är värd bättre än att ligga på ett sjukhus och svälta. Jag har ätit isglass ihop med en fin kille som kom att bli min livs kärlek. Umgåtts med fina människor i vårsolen. Badat i ett korallblått hav och åkt frusen i bara shorts i bak på en moped. Ätit crepes på en mur i varma Spanien och njutit av livet. Börjat gymnasiet och strosat runt bland stylistbänkarna. Blivit sämre igen i min sjukdom och blivit räddad för livet av en sond. Shoppat högar av kläder och kickat anorexian i baken. Gjort pepparkakor, tänt ljus, gått på bio, ätit middagar och fått en ny underbar vän.
Årets kontraster av att se hur det svartnar framför ögonen och att sitta i en sele, dras efter en båt och tillslut åka högt ovanför vattenytan.
Ikväll slutar jag mitt år med att vara på topp, för bergochdal-banan är slut nu. Jag vill aldrig uppleva 2012 igen, samtidigt som att jag är så tacksam över allt året gett mig. När detta inlägget publiceras så står jag förhoppningsvis och kysser min stora kärlek.
Tack 2012 för att du inte fick mig att släppa taget och fortsätta kämpa. Gott nytt år ♥
